Striker

Hon är den enda kvinnan han vill ha. Och den enda han inte kan få.   

Asher Donovan är Premier Leagues älskling med guldskor. En av världens största fotbollsspelare. Men hans hänsynslösa upptåg och senaste rekorddyra transfer har orsakat skandaler. Och när hans pågående fejd med ärkerivalen numera lagkamraten kostar dem mästerskapssegern tvingas de åka på sommarträning tillsammans.  

Att överleva sommaren borde inte vara svårt. Tills Asher träffar sin nya tränare. Hur mycket han än försöker kan han inte slita sig ifrån henne. Det enda problemet? Hon är ärkerivalens syster.  

Scarlett DuBois är en före detta prima ballerina vars karriär avbröts av en tragisk olycka. Det sista hon vill är att tillbringa sommaren med att träna fotbollsspelare med divalater. Speciellt Asher Donovan. Träning kan hon hantera. Men att bli kär? Det är uteslutet.  

Riktigt underhållande bok. Jag gillade Scarlett och Asher även om det är lite väl många missförstånd. Gillade inte hur överbeskyddande Scarletts bror Vincent är.
Ashers förhållande med hans pappa är väldigt skadat. Pappan har betett sig ner som en tränare än en pappa och vägrar prata med sonen nu när han bytt från hans favoritlag. Jag fattar inte varför mamman inte säger ifrån.

Sen är det ju en otrolig mängd sexscener också…

Boken är skriven av Ana Huang och är den första delen i serien Ligans gudar. Striker fick 3,5 stjärnor på Storygraph. Nästa del i serien heter Defender. Jag läste den genom Storytel.

En smakebit på söndag: Striker

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.

Jobbveckan har varit full med utvecklingssamtal, sjuka elever och kollegor.  Jag hade också lönesamtal, inför samverkansmöte och samverkansmöte.  Det har tyvärr inte blivit så mycket läsning men jag har läst ut Well Met av Jean DeLuca och börjat läsa uppföljaren Well Played. Jag började också lyssna på Striker av Ana Huang när jag var nere på stan i fredags efter jobbet. Då passade jag på att köpa mer hasselnötskaffe och en ny kaffekopp på Kahls.


I helgen har vi kollat på några avsnitt av förra säsongen av På spåret. Vi var också hem till E och M eftersom M har fyllt år och det firades med fika och umgänge med ett gäng kompisar. Trevligt kväll, goda tårtor och kattmys.  Sen åkte vi hem och kollade på ännu mer På spåret.

Idag ska vi städa och gå ut på en promenad. Det är väldans fint väder här men också väldans kallt.
Nästa vecka har jag tre utvecklingssamtal och sen är jag färdig med alla i min klass. Sedan är det sportlov=läslov v.9.

Denna veckas Smakebit kommer från Striker av Ana Huang, från sidan 5:

Jag fick aldrig prestationsångest, men sjuttiotusen personer som tittade när man låg risigt till kunde verkligen göra en kille nervös.
Svetten rann ner i ögonen när jag tog emot bollen från vänsteryttern. Publikens jubel slog i taket och jag kände en aningens oro i magen.
I vanliga fall blev jag sporrad av de ängivna fansen. Jag hade trots allt drömt om sådana här situationer när jag växte upp. Att spela på en proffsarena, höra tusentals skandera mitt namn och vara den som fick laget att vinna.
Situationer som den här betydde att jag hade klarat det, att jag motbesvisat mina kritiker – vilket jag nu gjort åtskilliga gånger.
Jag var ju trots allt Asher fucking Donovan.
Men idag, under slutminuten av säsongens sista match i Premier League, kände jag mig bara som Asher, den nyaste och mest omdebatterade värvningen till Blackcastle. 
Det var min första säsong ed laget, matchen var oavgjord och vi låg tvåa i ligatabellen efetr Holchester United.
Vi måste vinna för att ta hem pokalen, men hittills hade matchen varit en en enda stor katastrof.