Den artonåriga Louise sitter på ett café och väntar på sin mamma Alice som lovat att möta henne där. Men hon dröjer och Louise tillbringar sin tid med att äta, dricka kaffe och tänka tillbaka på sitt liv med mamman. En mamma som aldrig funnits där för henne. som alltid satt sina egna behov främst.
Men hon har inte gjort det med flit. Mamman är en bohemisk, knarkare och lite psykiskt sjuk.

Louise älskar sin mamma ändå. Fast hon är en jäkla idiot. Hela boken utspelar sig under den dagen. Den gör ont att läsa, Det är svårt att först¨å att hennes pappa lät henne bo så länge hos maman och att han kunde tillåta att hon flyttade dit igen som sextonåring. Han som vuxen måste ju ha sett vad mamman var. Han måste ju ha förstått hur det skulle gå. Att Louise hoppades och gav sin mamma flera chanser är försteåligt, men pappan förstår jag inte alls.

Det kom två böcker till efter den här som kan ses som uppföljare: Inget allvarligt och En ovärdig dotter.

Författare är Justin Levy och jag måste läsa de andra böckerna också. Som vanligt levererar förlaget Sekwa 🙂