På baksidan av boken står:

Kort före Duras bortgång 1996 hittade man ett kuvert där Duras lagt fyra häften med anteckningar och utkast skrivna under och kort efter kriget, bland dem de omtalade anteckningsböckerna från de blå skåpen.  Kuvertets innehåll berör centrala händelser i Margurite Duras liv – första barnets och broderns död, hennes engagemang i motståndsrörelsen, Robert Antelmes deportation och sonen Jeans födelse Här finns Duras karaktäristiskt sträva exakthet, hennes furiösa besatthet, hennes nakna nyfikenhet och stränghet i dess ursprungliga form.

I boken finns den rosamarmorerade anteckningsboken, 1900-talsförlagets anteckningsbok, Den hundrasidiga anteckningsboken och den ljusbruna anteckningsboken. Den första berättar om forfattarinnas uppväxt i Indokina och några utkast till noveller. Hennes mamma måste ha varit svårt psykiskt sjuk som hon betedde sig mot sin dotter. 

Jag har läst ungefär halva boken men kommer inte läsa klart den. Den passar inte mig.  Jag tycker den tar alltför mycket kraft och koncentration att ta sig genom. Och jag har ingen lust att läsa att läsa vidare i den.  Jag kanske hade läst klart den någon gång om jag ägt den själv. Men eftersom den är en biblioteksbok och måste lämnas tillbaka imorgon så ger jag upp.