En av mina kollegor lånade mig denna boken och sa: Du måste läsa den! Eftersom hon brukar ha god smak så gjorde jag det. Det är författaren Jette A Kaarsbøls andra bok, debuten Den stängda boken kom 2003 i Danmark men 2005 på svenska. Men den har jag inte läst.

Laus Linborg är en framgångsrik känd arkitekt och inbiten Köpenhamnsbo. Han lever, vid snart 40 årsålder,  utåt sett ett spännande ungkarlsliv. Men han känner sig allt mer tom inombords. Han känner ingen riktig glädje över något. Han börjar bli orolig för att han ska bli lika bitter och elak som sin gamle far, han också var en arkitekt. Men när fadern dör får hans liv en helt ny vänding. Han flyttar till St Randing där hans far begravning hålls. Där blir han vän med prästen Stig ochblir nära vän med honom och hans unga fru Alma.  Han stannar i St Randings till synes för att hjälpa till att förvandla biblioteket (som hans far var med och ritade) till ett församlingshem med bibliotek. Han använde sin fars ursprungliga planer för att få till det. Laus gör det för att han fått starka känslor för Alma och hon är inte avvisande. Nu börjar ett triangeldrama.

Laus framställs som en självupptagen skitstövel som behöver bekräftelse. Man får reda på ganska mycket om hans liv i tillbakablickar.  Ja han har haft det svårt med en död mamma, ensambarn och en manodepressiv pappa. Men hur länge ska man kunna skylla på sånt? Ta tag i dittt liv karl! Bestäm dig! Men han har också förmildrande drag. Tillexempel hur han försöker hjälpa den  tafatta, klumpiga Meggie med skolarbetet. Hur han försöker hjälpa henne med annat, men samtidigt trampar rejält i klaveret. Jag vill inte avslöja för mycket.

Boken är lättläst, engagerande och har fina personporträtt. Man blir indragen i hela  historien och speciellt i otrohetsdramat.