På baksidan av boken står:

” Karla kan spotta och svära, göra piruetter och kasta handgranater. Hon förstår sig på pojkar, men står inte ut med flätor som spretar under toppluvor. Karla bor i den svensktalande staden men har sina rötter i Byn där det talas finska. Hon befinner sig mellan två språk, mellan två kulturer, och tvingas försvara den ena när hon är hos den andra.
Hon växer upp med sin mamma. Kärlek finns, men den är korthuggen och handfast. ”Bry dig inte om”.  säger mamma när Karla behöver tröst. Men Karla bryr sig. Om allt. Hon längtar och törstar, hon är nyfiken och arg. Hon törnar emot det ena efter det andra, men reser sig snabbt och gråter nästan aldrig”.

Boken är kort bara 154 sidor och liten i formatet som en pocketbok. Det är ingen feelgood-bok. Det är en bok om en flicka som lever i en värld där man inte pratar om saker. Där man som tröst säger ”Bry dig inte! om man ger någon tröst alls. En värld där ett man inte ska använda för fina ord för då gör man sig till. En värld där man aldrig visar vad man är bra på eller ger beröm. Kärleken finns men ska inte talas om. Mycket av boken kretsar också kring hennes morbröder Brynolf och Knut. Varför ler Knut så sorgset?  Läs boken och bilda din egen uppfattning.

Jag tror inte att jag läst något av Katarina Kieri förut. Men nu har jag blivit nyfiken på henne. Jag gillar hennes sätt att skriva. Det är långabeskrivande meningar.