Strindbergs stjärna

Alla har väl redan hört talas om Jan Wallentins Strindbergs stjärna? Boken som var så hypad redan innan den var färdigskriven eller ens utgiven. Det är konstigt det där. Vilken hysteri det kan bli.

Själv reserverade jag boken på bibblan för flera veckor sedan. Nu har jag läst den och betyget? Jag kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om boken. Den första tredjedelen av boken tyckte jag var lite tråkig. Och jag kommer att tänka på både Milleniumtriologin och Dan Browns böcker om Robert Langdon. Men sedan tog historien fart och jag läser på som i ett rus. Men jag tycker ändå inte att boken är så jättebra. Irriterar mig på vissa saker. Som varför ska det hela tiden tjatas om att huvudpersonen Don Titelman har på sig Doctor Martenskängor? Vi vet det! Och jag irriterar mig på att han hela tiden ska säga en massa saker på tyska. Ja han stod sin farmor nära men han träffade henne senast när han var  en pojke. Och han är uppväxt i Sverige.
Boken innehåller mycket övernaturligt. Konstiga saker. Det behöver inte vara dåligt, men här är det tyvärr det. Det känns som boken är något av ett hafsverk. Eller är det jag som läst hafsigt (utan att koncentrera mig  allt för mycket)?

Hela historien handlar om två föremål som varit åtskilja i hundra år. Tillsammans utgör de en nyckel till en annan värld. Men när en grottdykare upptäcker ett lik med ett konstigt föremål i handen sätts allt i rörelse. Dykaren gömmer undan föremålen men anmäler att han hittat en död människa i grottan. Det visar sig att ingen saknar liket. Massmedia börjar tro att det handlar om något slags offermord, med nynazism inblandning. Det verkar också ha något med den fornnordiska mytologin att göra. Erik Hall möter historikern Don Titelman i en tv-show de båda medverkar i. Han ber om Dons hjälp att förstå sig på några föremål han hittat i grottan. Don beslutar sig motvilligt att hjälpa honom.
Men när han åker till Halls stuga i skogen finner han honom mördad. Föremålet som Häll ville ha hans hjälp med är borta. Och han själv blir huvudmisstänkt. När han dessutom blir bortförd av SÄPO till en helmigplats är han glad att advokaten Eva är med. De förstår snart att de har hamnat  något mycket farligt. En gammal man vill ha föremålet som Hall hittade. Han visar t.o.m. bilder på det, ett slags kors. Till korset hör en stjärna. Det var August Strindbergs brorson som sist hade de. Innan han förolyckades under en upptäcksresa. Don och Eva (som advokaten heter)  lyckas fly och är snart på flykt genom Sverige och sedan Europa från både poliser och hemliga sällskap.
Det blir en jakt på liv och död.

Läs boken själv eller läs en bättre recension här.

0 thoughts on “Strindbergs stjärna

  1. […] Strindbergs stjärna – Jan Wallentin […]

Lämna ett svar till Läst 2010 « Cinnamon Books Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *