I gryningen tror jag att mamma ska komma och väcka mig av Christina Wahldén är en ungdomsbok.  Men den passar lika bra till vuxna läsare.

Historien berättas av Ombeni som flytt från krigets KOngo och nu befinner sig i Sverige.  Man förstår att hon hamnat långt norrut i Sverige där hon bor i en egen lägenhet och försöker plugga på gymnasiet. Men det går si sådär  för hon plågas av sina minnen från Kongo. Minnen som hon inte kan berätta om.

Ju längre in i boken desto mer får man veta vad som hänt. Och det som hänt är fruktansvärt. Hon blir vittne till hur nära familjemedlemmar avrättas och blir själv våldtagen flera gånger. När hon tillslut försöker öppna sig för en lärare på skolan så säger hon att hon inte orkar höra om såna hemskheter. Vad fan är det för lärare? Jag förstår att det är jobbihgt att  höra, men skaffa hjälp till flickan då! Hon håller ju på att gå under!

Boken är kort med bara 147 sidor. Jag vill veta mer om Kongo efter jag läst den. Det är bra att den avslutas med flera faktasidor. Det som är så skrämmande är att så många kvinnor i Kongo gått igenom samma saker som Ombeni. Jag vet en ung tjej på 19 år med två små barn som skulle utvisas till Kongo trots att hon inte har någon levande familj där och själv inte bott där sedan hon var 10 år. Familjen flydde till ett grannland och därifrån kom hon själv till Sverige.  Som tur är har hon fått uppehållstillstånd nu. Men tänk på alla andra som inte får det och alla som är kvar. Hur är det egentligen i Kongo nu förresten?

Boken lånade jag på skolbiblioteket och jag har lånat den vidare till en kollega som läste den igår. Nu håller en annan kollega på att läsa den.

Titeln på boken är hjärtskärande. Hela Ombenis liv är hjärtskärande. Jag vill veta vad som händer henne sen. Kommer hon att klara sig?

Här kan du läsa ett smakprov ur boken.