Den stulna romanen är en bok av Nawal El Saadawi som är en egyptisk författare.  Hon nämns ibland i Nobelprissammanhang. Och jag måste nog hålla med om att det känns som en sådan bok. Den är inte helt lätt att läsa utan jag måste kämpa lite. Vet egentligen inte varför.. Den är inte svårt skriven och det är en intressant historia.

Bodour lever ett liv som utifrån sett ser perfekt ut. Hennes man är en känd journalist, hon själv är en hyllad litteraturkritiker och hennes dotter Magiida har också börjat arbeta som journalist. Men Bodour föraktar sitt liv och sig själv. Hennes man är ständigt otrogen och utnyttjar även minderåriga barn (av båda könen).  Dottern Magiida är en besvikelse.  Bodour har själv gjort något hon inte kan förlåta sig själv för. I sin ungdom när hon studerade var hon med och demonstrerade mot regimen och blev då förälskad i en man. De inledde ett förhållande och tänkte gifta sig,  men han blev arresterad och dog i fängelset.  Hon föder en dotter Zina som hon överger.
Zina växer upp som gatubarn, men klara sig bra tack vare sin hjärna och sin sångröst.  Hon växer upp hos en kvinna som hon tror är hennes mamma.  Nu är hon en firad stjärna. Men flera av landets heliga män gillar henne inte eftersom hon håller huvudet högt trots att hon är ett oäkta barn som bär sin mors namn.

Magiida och Zina är väninnor utan att veta att de är systrar. Magiida är till och med avundsjuk på Zina för hennes framgångar och utseende.

Boken är som sagt välskriven, och beskriver nog riktigt väl hur det är att leva och växa upp i en diktatur. Den beskriver också hur oskyddade kvinnor och barn är. Jag mår illa när jag läser om hur Bodours man utnyttjar stackars gatupojkar sexuellt. Fy fan vilket svin.  Bodours kusin Ahmad som blir förälskad i Zina är inte bättre. Han sitter på sina höga hästar och tycker att han ären sån god muslim. Men han ligger med horor och dricker. Han själv står över sådant. Han jämställer sig själv med profeten Mohamed. Vilken hypokritiker!

Bodour skriver på en roman i hemlighet och förvarar den i en låst skrivbordslåda. Trots det försvinner romanens sidor. Hon misstänker att det är hennes man som  stjäl den. Hon får allt svårare att skilja på dröm och verklighet. I slutet av boken avslöjas vad som hänt med romanen.

Jag tycker inte om bokens slut. Man får ju inte veta allt.  Läs den!

(bild från www.adlibris.com)