Ibland händer grymma ofattbara saker. Det är inte meningen att barn ska dö. Det är inte rättvisst att man ska dö under sitt första sommarlov. Idag dog en liten pojke på en badstrand några km från mitt föräldrahem. Pojken blev bara sju år. Det är så himla tragiskt när sådant här händer. Så onödigt..
På väg hem i bilen från en kompis förälders stuga såg jag på facebook att det var en kille gick på min skola. Jag försökte få tag på någon som visste vem det var och nu vet jag. Han gick inte i mitt arbetslag utan i det andra. Men jag vet vem han är (var..) och har pratat med honom många gånger. Kan inte fatta att han inte finns mer….
Mina tankar går til hans föräldrar, syskon och resten av släkten.
Usch! Det är alltid sorgligt när någon dör men det är extra tråkigt när det är barn som knappt levt. 🙁
Visst är det. Och det blir ännu värre när man vet vem barnet var… Kan inte fatta det. 🙁
Nae, fy tusan! Sånt SKA inte hända! Verkligen inte….Fy tusan!
Usch, så ohyggligt. Jag läser just nu en bok om ett barn som dör och greps totalt. När det händer i verkligheten blir det snudd på ogripbart. Att förlora ett barn måste vara det värsta som kan hända en.
Ja verkligen. Jag har pratat med rektorn och några av de andra pedagogerna på skolan idag. De ställt fram ett kort på pojken och tänt ett ljus idag på fritids. Många barn som annars skulle varit lediga hade kommit dit..