Visst är det en fin framsida. Den här boken köpte jag på Myrorna för 5 kr. Den är i så fint skick så den kan aldrig ha blivit läst.

Boken berättas av Leo Kall som hållits fången i Universalstaten i 20 år. Han berättar om sitt liv i  Kemiststaden i Världsstaten. Ett liv med hustru och tre barn. Där människors uppgift är att föda fram fler soldater.  Det är ett övervakningsamhälle av värsta sort där Polisöga och Polisöra finns uppsatt i lägenheten för att spionera på medborgarna. Alla är rdda för att bli angivna hela tiden.  Det finns inte någon du kan lita på. Inte ens din make/maka.

Leo uppfinner en sanningsdrog som han döper till Kallocain. Om någon injeceras med drogen så är de tvugna att säga sanningen om allt.  Nu är inte ens individens tankar hemliga. Staten kan se allt.

Men under experimenten på med människor börjar Leo tvivla på sin uppfinning. Han börjar också bli mer och mer paranoid. Kan han ens lita på sin hustru?

Boken var riktigt svårläst. Jag gillar inte typsnittet i boken. Det är inte precis någon upplyftande läsning. Men det är ju inte meningen heller.