Jag läste om den här boken i DN:s boklördag och reserverade den direkt på biblioteket. Nu är den utläst och den var riktigt, riktigt bra. Författaren är Roma Tearne och Brixton Beach är hennes första roman som översatts till svenska.

Berättelsen börjar med att läkaren Simon Swan springer genom London precis efterer bombattentatet  5 juli 2005. Han letar desperat efter någon. Vi får inte veta vem, men man förstår att det är en kvinna han letar efter.

Sedan hoppar berättelsen tillbaka till 1970-talets Sri Lanka. Landet står inför ett inbördeskrig. Den 9-åriga Alice Fonseka kommer att hamna mitt i det. Hennes pappa är tamil och hennes gravida mamma är singales. När mamman förlorar lillasystern under forlossningen enbart på grund av att läkaren vägrar behandla en smutig tamilkvinna och hennes barn bestämmer  de sig för att fly till London. Men Alice vill stanna kvar. Hon har sin trygghet kvar på Sri Lanka (Ceylon) där hennes morfar Bee och mormor Kamala bor.

Inget blir som de tänkt när de kommer till London. Föräldrarna kan inte kommunicera med varandar längre och Alice glömmer de bort. Hon får klara sig bäst hon kan.  Det enda hon bryr sig om är skapandet av sin konst. Det enda bandet hon har kvar till sin morfar som också var konstnär.  Hon gifter sig, får barn och lever på sin konst, men känner sig aldrig riktigt hemma i London.

Det här är en mycket bra berättade historia. Jag visste inte så mycket om  inbördeskriget på Sri Lanka (Ceylon). Jag hade en klasskompis vars pappa kom från Ceylon till Sverige under 1970-talet, och han berättade för oss om inbördeskriget. Men då gick jag på mellanstadiet och kunde inte förstå.

Boken är hemskt sorglig. Speciellt slutet…