Så fin framsida

Man (jag) har ju alltid hört talas om Dödssynden eller To Kill A Mockingbird som den heter på engelska. Den står alltid med på klassiker du måste läsa eller böcker du måste läsa innan du dör. Min version av To Kill A Mockingbird köpte jag i Göteborg på Pocketshop den andra juli förra året när jag var ner för att se The Big Four på Ullevi. Men jag har inte läst  den förrän nu.

Det var en bok som var så bra att jag nästan inte ville läsa klart den för då skulle den ju vara slut.

Atticus Finch som är försvarsadvokat försvarar en svart man som anklagas för att ha överfallit och våldtagit en vit kvinna i 1930 talets Amerikanska södern. Han blir anklagad för att vara en negerälskare på grund av det. Men värst är det nog för hans barn Jem och Scout. Staden där de bor är full av fördomsfulla hycklare. Historien berättas genom den 9-årige Scouts ögon, som är en riktig pojkflicka.
Men mitt i alltihop är Scout och Jem fortfarande barn som smyger på grannen som kallas Boo Radley, en hemlighetsfull man som ingen sett på flera år men som alla barn är rädda för. Det finns nämligen många otäcka historier om honom, den ena mer skrämmande än den andra.

Boken är skriven av Harper Lee och gavs ut 1960, 1961 fick hon Pulizerpriset.

Atticus Finch är en riktig hjälte som kämpar för en rättvisa han egentligen vet att han aldrig kommer uppnå. Boken är fruktansvärd på så många sätt. Jag kommer att läsa den här boken igen.