Som första bok i min version av Strindbergutmaningen ( 2 böcker under 2012 istället för 4 som i Ord och inga visors utmaning). Jag har verkligen dragit ut på den här utmaningen. Ingen av de tre böckerna blev lästa förrän i slutet av december. Men tillslut blev den första boken Hemsöborna som jag köpte i Expressens klassikerserie för en massa år sedan.

Uppningsmeningen i Hemsöborna måste vara en av de mest kända (iallafall i Sverige):

Han kom som ett yrväder en aprilafton och hade ett höganäskrus i en svångrem om halsen.

Den förslagne fastlänningen Carlsson anländer till Hemsö med stora planer. Han startar som drängen som ska rädda gården. Men han tänker på sin egen framtid och vill gifta sig rikt. Han erövrar tillslut madame Flods hjärta, änkan på gården. Men han möter motstånd i sonen Gusten som inte vill släppa gården från sig.

En serie händelser utvecklar sig till ett drama med mörka undertoner och tragisk utgång. Berättelsen om Carlsson och madame Flod är ett dramatiskt och psykologiskt mästerstycke och samtidigt en frisk, humoristisk skildring av livet i Stockholms skärgård.

Jag tycker faktiskt om den här boken. Strindberg kan verkligen formulera sig. Sedan tycker jag att boken är fruktansvärt sorglig. Inget slutar bra. Det är speciellt synd om madam Flod som blir så illa behandlad av lyckosökaren Carlsson. Han är verkligen beredd att gå över lik för att få det han vill.
Annars måste jag säga att prästen är en väldigt speciell person.