”En ung kvinna utforskar sin far historikerns bibliotek när hon en sen kväll gör en märklig upptäckt. I en bok hittar hon ett gulnat brev med en olycksbådande inledning. Sidorna i boken är tomma sånär som på ett träsnitt föreställande en drake. Och under draken står ett enda skräckinjagande ord: Drakulya..

Det visar sig att kvinnans far som ung forskare kom en fruktansvärd historisk sanning på spåren. En hemlighet, som folket i Östeuropa länge hade känt till, nämligen att legenden om Dracula faktiskt var helt sann.

Den unga kvinnan vill forska vidare , trots att hennes far avråder henne. Hon tar vid där han slutade, full av ungdomlig entusiasm och skräckblandad förtjusning.  Men när fadern försvinner  och hon måste ge sig av för att leta efter honom inser hon att sagan faktiskt är sann – och att det inte bara är hennes eget liv som står på spel.”

Jag läste boken genom Bokiabokklubben för en massa år sedan. Då tyckte jag att den var riktigt bra. Nu har jag läst den igen till Vampyrbokklubben som jag är med i. Jag tyckte att den var mycket svårare att komma in i den här gången. Borde det inte vara tvärtom när jag läst den förut? Visst hade jag glömt bort delar av handlingen men jag visste mer eller mindre vad som skulle hända.
Pocketutgåvan på svenska, som jag läste denna gång, innehöll en massa stavfel. Eller det var en massa konstiga avstavningar av ord där det inte fanna någon anledning till det.

Jag tycker om att det är så mycket forkning i dammiga bibliotek och läsande av gamla böcker och bokrullar. Miljöeskrivningarna i boken är otroliga och det känns som om jag kan känna dofterna. Men…det blir för mycket av det goda. Sen är det irriterande att läsa Rossis otroligt långa brev. Om han hade skrivit så långa brev och burit med sig dem på sin långa resa så måte han ha haft en till resväska bara för dem.

Allt som allt tycker jag ändå att det är en bra bok. Men jag borde ha läst den på engelska när jag nu fick chansen att läsa om den.
Författare är Elizabeth Kostova och hon har också skrivit The Swan Thieves.