” De är en sorts familj: ärkefjollan Paul, Lars-Åke och Seppo, Reine med sitt plågade förflutna på den lilla bohusländska ön, den vackre Bengt som är filmstjärna i vardande. Varje år firar de jul hos Paul, det är där Benjamin och Rasmus träffar varandra och blir kära. Allt ska de offra för kärleken.

De älskade varandra så mycket. Världen och framtiden tillhörde dem. Och det är då som sjukdomen kommer tillstaden. Bögpesten. Den nya digerdöden. De är alla så unga. En efter en skall de dö.

Det som berättas i den här historien har hänt. Allt är sant. Jag var en av dem som överlevde. Det här är min och mina vänners historia.”

Det här borde vara obligatorisk läsning för alla! Jag har lärt mig så mycket som jag inte hade någon aning om. Jag är född 1979 så jag kommer ihåg att det pratade som HIV och AIDS, men jag har aldrig förstått hur illa det var. Hur illa folk behandlades.

Jag blir så arg när jag läser den här boken. Hur ila folk kunde bli behandlade. De blev ju inte behandlade som människor. Tänk att tidningarna kunde skriva så fruktansvärda saker. Jag tycker de skulle gå ut och be om ursäkt. Jag vet att det är to little to late, men ändå. Hela jäkla sjukvården, regering och alla idioter skulle få be om ursäkt på sina bara knän. Fy fan!

Jag blir så arg att jag gråter.  Jag bli så ledsen .

I mitten av åttiotalet på ett sjukhus någonstans i USA låg ett barn döende i infektionssjukdomen aids. Barnet var övergivet av sin familj och därför ensamt. På sängens kortsida var ett anslag uppsatt.  Får ej vidröras.

Jag hoppas verkligen att det fanns någon människa som bröt mot den regeln. Ett ensamt och döende barn som ingen rör är för hemskt att ens tänka. Jag står inte ut med att tänka på det.

Författare är Jonas Gardell och första delen i serien heter Torka aldrig tårar utan handskar -1- Kärleken. Den tredje och avslutande delen Torka aldrig tårar utan handskar – 3- Döden kommer i  augusti.