Midnattsgränden är den tredje delen i Vampyrerna i Morganville. Den tar vid där Döda flickors dans slutade.  Så akta er för spoilers om ni inte redan läst Döda flickors dans och Glashuset.

Claire har bundit sig till Amelie, den mäktigaste och äldsta vampyren i Morganville för att kunna skydda sig själv och sina vänner. Men hon har inte riktigt kommit på hur hon ska kunna berätta det för sina kompisar och sin kille Shane. Shane har det  svårt nog med att acceptera att hans bästa kompis Michael Glass gått från att vara något slags spöke till att bli vampyr.

Dessutom har Claire större problem.  Amelie kräver att Claire ska bli lärling till den galna vampyrvetenskapsmannen Myrnin. Myrnin har under de senaste åren dödat fler människor än alla andra vampyrer i Morganville gjort tillsammans.

Boken är lättläst och har ett bra driv, men jag irriterar mig på samma saker som jag gjorde med Döda flickors dans. Det är fortfarande ett väldans tjat om Eve och hennes gothmakeup och hennes gothkläder. Det är också en massa tjat om att Claire är så ung (nästan 17 år) och Shane är så mycket äldre (19 år).  Det hånglas och strulas runt en hel del, men det får inte gå för långt.

Jag tror inte att jag kommer att  läsa fler böcker i serien..

Jag läste boken till Vampyrbokcirkeln.