Jag trodde att jag var så dålig, att jag snart
skulle bli utbytt för att jag var så dålig. Jag
älskade att skriva, jag var alltid i trans när jag
skrev. Jag mådde bara bra i skrivandet. Orden
bara kom till mig, de vällde fram.
I 40 -constant reader skriver Linda Skugge
kort, vasst och ärligt om sig själv, omvärlden
och livet som skrivande och läsande människa.
Om att fylla fyrtio och googla trailerpark-hus
för att kunna bo billigt så att man har råd att
skriva böcker. Om att tatuera Bret Easton Elliscitat
disappear here på kroppen. Om att läsa
om alla sina gamla texter utan att hitta det som
sägs vara så hemskt. Om att maniskt läsa bok
efter bok, för att förstå verkligheten bättre. Om
en önskan att bli förstådd som Linda Skugge
och inte Linda Skugge.

Jag har läst Linda Skugge sedan jag var tonåring. Jag har alltid gillat henne även om jag inte alltid delat hennes åsikter. Allt är så välformulerat och hudlöst på något sätt. Hon är osäker men samtidigt stark som vägrar att ändra på sig för att passa in.

En bok väl värd att läsa!

Fiktiviteter och Feministbiblioteket öö