Det är ju ingen hemlighet att jag är barnsligt förtjust i vampyrer. Jag och Mya är ju med i Vampyrbokcirkeln som träffas på Facebook med jämna mellanrum. På den senaste träffen var det jag som hade valt böckerna. Vi skulle ha läst The Coldest Girl in Coldtown av Holly Black (inlägg här) och Carmilla av Sheridan Le Fanu.

Carmilla skrevs redan 1872, alltså hela 25 år innan Dracula skrevs. Jag har läst Bakhåll förlags nyöversättning och älskade den!

Huvudpersonen är den 18-åriga Laura som växt upp ensam med sin far och tjänarna. De är mer eller mindre isolerade i sitt stora slott. Men en dag sker en vagnsolycka utanför slottet och Laura och hennes far blir ombedda att låta en flicka i Lauras ålder bo en tid hos dem. Flickans namn är Carmilla. De två flickorna kommer mycket väl överens, men det verkar som Carmilla har hemligheter. Hon är mycket förtegen om sitt och moderns liv.

Samtidigt börjar unga flickor bli sjuka och flera av dem dör. Det talas om att det är frågan om en oupir, en typ av vampyr. Carmilla visar sig också vara en avbild av Mircalla grevinnan av Karnstein.

Allt blir bara mer om mer besynneligt. Vem är egentligen Carmilla?

Boken är egentligen en längre novell på 115 sidor och den är riktigt bra! Visst förstår man som läsare vad Carmilla är men det är så välskrivet. Så mycket får plats på ynka 115 sidor. Det finns också ett efterord av översättaren Charlotte Hjukström som är mycket läsvärt.

Jag gav boken fem stjärnor på Goodreads.