Är det bara jag som börjar sjunga på Carry On My Wayward Son av Kansas när jag läser eller hör någon prata om Rainbow Rowells Carry On? Inte, då så…

Jag älskade Fangirl. I den så skriver  ju huvudpersonen Kath fanfiction om Simon Snow ( som är som Harry Potter).

Carry On handlar om Simon Snow som är en trollkarl och ska snart börja sista året på Watford School of Magick. Han vill verkligen njuta av sitt sista år på skolan. Men saker och ting funkar inte så..

Hans rumskamrat och fiende Baz är försvunnen. Hans flickvän Agatha vill inte vara tillsammans med honom längre. Den enda han har kvar är sin kompis Penelope. Till och med skolans rektor, The Mage, verkar mer eller mindre ointresserad av Simon. Trots att han varit som en extrapappa åt honom. Simon är ju föräldralös, ingen vet vem som är hans föräldrar. Dessutom dyker världens största onding The Humdrum upp med jämna mellanrum och suger bort magin på platserna där han dyker upp. The Humdrum ser ut som Simon Snow gjorde när han var 11-år. Varför?

De olika kapitlen i boken berättas av olika personer. Det är det Simon, Baz, Penelope. Agatha, The Mage och Lucy. Man vet inte riktigt vem Lucy är i början.

Jag tyckte mest om Baz. Simon blev jag mest irriterad på. Han var så otroligt dryg och puckad. Själva boken är välskriven och har bra karaktärer. Man känner igen Rainbow Rowells stil. Men jag blev inte alls så imponerad av boken.

Ganska fort listade man ut vad som hade hänt och ur olika personer hörde ihop. Jag störde mig inte på att man kom in i boken som om det var den sjunde i en serie. Man fick ju en hel del bakgrundsinformation så det gick bra ändå.

Jag gav boken 3 stjärnor på Goodreads.

Författare är Rainbow Rowell och jag har förut läst Eleanore & Park, Landline, Fangirl och Attachments av henne.