I helgen har jag haft fullt upp och det har faktiskt inte blivit så mycket läst alls. I lördags åkte vi till Grängesberg och gick på Gamrocken där en massa bra band spelade. Det var riktigt kallt och när vi åkte hem var vi så nedkylda att vi satt med både rumpvärme och varmluft på i bilen. Det gjorde mig så sömnig att jag somnade. Inget läst varken på dit eller hemvägen. Så kan det gå. Vi kom inte hem förrän 02.15 och då var det bara att gå och lägga sig.

Idag sov vi riktigt länge och sedan åkte vi och firade brorsan och där blev vi kvar till 20.00. Sedan jobbat lite och nnu är det plötsligt dags att sova.

Veckans smakbit kommer från Look Who’s Back av Timur Vermes. Adolf Hitler har vaknat upp och det är 2011. Alla tror att han är en komiker. En väldigt underlig bok och jag vet iinte riktigt vad jag tycker om den..

Från s 187:

The Führer is nothing without his Volk. That is to say, the Führer is of course something, even without his Volk, but nobody can see what he is. Any person sound of mind can be made to understand this; it is as if you had sat Mozart down and not given him a piano – how would anyone have noticed that he was a genius? He would not even have beeen the performing Wunderkind alongside his sister. True, she would have had her violin, but if we take the violin away too, then what is left? Two children who can at the most recite poems in the Salzburg dialect or perform other such displays of cuteness. But who would pay to watch what takes place in any parlour at Christmastime? The  Führer’s violin, however is the Volk.
And his cohorts.

Fler smakbitar hittar ni på Flukten fra virkeligheten.