När jag ser tillbaka på min barndom förundras det mig att jag klarade mig igenom den med livet i behåll. Det var natruligtvis en eländig barndom: en lycklig barndom är knappast värd något intresse. Värre än en normal eländig barndom är den eländiga irländska barndomen, och värre än är den eländiga irländska katolska barndomen.

Ängeln på sjunde trappsteget är handlar om författaren Frank McCourts uppväxt i Limericks slumkvarter på 30- och 40-talet. Det är en fruktansvär uppväxt och hans familj svälter och lever under hemska förhållanden. Det blir inte bättre av att hans pappa är en alkoholiserad slarver som super upp deraas pengar. Det enda ovanliga är väl att hans pappa inte är vålddsam.  Hans mamma kämpar för att hålla sin stora barnaskara vid liv men det går inte så bra för dem. Det var fruktansvärt att läsa avsnitten när hans yngre tvillingbröder blir sjuka och den ena dör. Det var riktigt hjärtskärnade hur den andra tvillingen letar efter honom. Då storgrät jag.

Det är mycket stor misär i boken och båda människor och djur far illa. Men samtidigt berättar McCourt om sin familj och sin uppxäxt med humor och värme. Jag lyssnade på boken genom Storytel och gav den fyra stjärnor på Goodreads. Jag har tidigare läst Magistern av Frank McCourt som är den tredje delen i memoarsvit. Den läste jag 2006 och gav också den fyra stjärnor.