Majas karriär som ståuppare är inte precis lysande. Inte hennes liv i övrigt heller. Det började när hennes mammas pessar gick sönder, och på sistone har hon brutit sig in i en stuga för att stjäla sprit, avtapetserat sin bästis väggar – till hälften – som en överraskning och missat ett viktigt steg i karriären på grund av en ouppfostrad hund. Men det är väl inget att bli inlagd på psyket för, eller?

Jag ha läst och tyckt mycket om Emmy Abrahamsons ungdomsböcker och Hur man förälskar sig i  en man som bor i en buske. Den senare läste jag i år och tyckte om den. Men den här boken är så ojämn. Den har sina stunder då den verkligen får mig att känna med Maja och det är hjärtskärnade att läsa om hennes uppväxt och pappans pykiska sjukdom och mammans kyliga tystnad. Men sedan blir allt så hysteriskt överdrivet. Jag antar att det ska visa Majas mer maniska sida.

Boken med sina 214 sidor var lite för kort för att det skulle fungera för mig. Jag lyssnade på boken genom Storytel och det vara Frida Hallgren som var uppläsare. Boen fick två stjärnor på Goodreads.