En varm sommarnatt försvinner sjuttonåriga Annabelle från det lilla samhället Gullspång, på gränsen mellan Västergötland och Värmland. Hennes föräldrar är utom sig av oro, lokalpolisen står handfallen och Missing people letar förgäves.

Kriminalinspektör Charlie Lager skickas dit tillsammans med sin kollega. Hon är utredare vid Nationella operativa avdelningen, en skicklig polis som i arbetet funnit de rutiner som hennes kaotiska inre behöver. Hon värjer sig, vill inte åka, men gör till slut som alltid: följer order. Det blir en resa bakåt i tiden. Hon tvingas återvända till platsen hon lämnade när hon var fjorton, ett förflutet och en barndom som hon gjort sitt bästa för att fly från. Väl där väcks minnena till liv. Av att växa upp där valmöjligheterna är få och drömmen om att ge sig av stark. Av mamman, som var allt det som Charlie är rädd för att bli, alkoholiserad och sjuk.

Medan hon försöker få fram sanningen om vem Annabelle var och vad som hänt henne, gör Charlie skrämmande upptäckter om sin bakgrund. Och hon tvingas möta sitt värsta minne: den gången hon lät en annan människa dö.

Jag älskade den här boken från första stund. Sättet den är skriven på och karaktärerna. Jag lyssnade på boken och MirjaTurestedt var uppläsare. Jag gillar verkligen när en historia berättas i tillbakablickar till en karaktärs barndom. Det är hjärtskärande att lyssna vissa stunder. Själva slutet på boken var också riktigt riktigt bra. Jag förutsedde inte det.

Jag gav boken fyra stjärnor på Goodreads (jag ska fundera på om betyget ska höjas till fem stjärnor)  och vill gärna läsa mer av författaren Lina Bengtsdotter. Hennes nästa bok Francesca kommer ut i september. Annabelle Boken är nominerad till Årets bok 2018.