Livet som dyslektiker

Ibland blev jag så himla trött på allt som hade med engelskan att göra. Så när jag var hemma  själv och pluggade så kunde jag helt plötsligt slänga engelskaboken ner på golvet. Jag grät pch tyckte synd om mig själv. Och jag tyckte verkligen att livet var riktigt orättvist. Varför  ska jag ha problem med engelskan när jag vill bli bartender. Kan ingen annan ha problem med engelskan som inte vill bli bartender. Hade varit så mycket enklare då..

Jag tyckte att den här boken verkade vara intressant när jag såg den på en annan bokbloggares sida. Så när författaren Cecilia Poulsen mailade och erbjöd mig ett rec.ex så tackade jag naturligtvis ja.

Boken är egenutgiven och har inte inte redigerats. Det ger bara mer till författarens historia. Hon berättar främst om sina högstadie- och gymnasieår och hur hon tog sig genom dem. Som lärare tycker jag det är skrämmande att lärarna inte upptäckte tidigare att hon hade dyslexi.

Boken är kort med sina 62 sidor och texten är lättillgänglig.  Jag hoppas att många fler läser den! Jag kommer att ta med den till jobbet så att mina kollegor får möjlighet att läsa den.

Tack för recensionsexemplaret Cecilia Poulsen.

One thought on “Livet som dyslektiker

  1. Marie skriver:

    Ja men visst är de konstigt att sådant inte märks.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *