Pearl är fjorton år och har vuxit upp i framsätet på en gammal Mercury. Hennes mamma Margot bor i baksätet. Hon kan se in i folk och känna vad som gör ont. De bor på en parkeringsplats intill en trailerpark i Florida och de överlever på en diet av mjölkpulver och insektssprej, kärlekssånger och stulna, halvrökta cigaretter.
Men när Margot blir tillsammans med Eli Redmond förändras allt. En dag får hon en pistol av Eli, ungefär som man ger någon en blombukett.

En berättelse om en klarsynt tonåring som lever ett liv i extrem fattigdom och utsatthet omgiven av vapen och droger. Det är hjärtskärande läsning och den är välskriven. Det är en riktigt skarp kritik av USA:s vapenlagar.
Den är skriven på ett annorlunda sätt. Jag tror att jag hade tyckt bättre om att läsa den på engelska.
Den fick tre stjärnor av mig på Goodreads. Jag borde nog inte ha delat upp läsningen på så många dagar. Det är ändå en kort bok på bara 248 sidor som jag läste under sex dagar så läsningen blev lite väl uppdelad.

Författaren heter Jennifer Clement och hon har skrivit flera andra böcker som En bön för de stulna och Basquiats änka.