Allison har rymt hemifrån. Hon försöker leta reda på sin pappas f.d. flickvän som flydde till staden Bude. Men Allison kommer dit är Kelly-Anne inte där. Allison gömmer sig i ett förråd utanför vad hon tror är ett övergivet hus. Men huset är inte övergivet. Där bor Marla.
Marla gammal, ensam och ofta förvirrad. Hon tror att Allison är hennes barndomsvän Toffee och bjuder in henne.

Allison är van vid att dölja sitt riktiga jag och blir nu Toffee. Hon tar hand om Marla och undviker hemhjälpen som kommer några gånger i veckan och Marlas son som dyker upp ibland.

Boken berättas i nutid när Allison bor i Marlas hus och försöker överleva på att göra läxorna åt diverse tonåringar i området. Men det har också tillbakablickar i Allisons liv som visar varför Kelly-Anne och sedan hon själv flydde från hennes pappa.

Allisons pappa är en fruktansvärd person. Jag blev så fruktansvärt arg på honom och på alla andra vuxan som inte ser något.
Boken är skriven med prosalyrik. Varje avsnitt har ett eget namn som en dikt:

Babyish

Dad badger me to
grow up
hurry up
shut up
stop being a baby
stop whining
stop moaning
act my age
act like an adult
quit the crocodile tears,
as though
being a child was serious problem
and something I could remedy  (s 142)

Boken fick fem stjärnor på Goodreads. Författaren heter Sarah Crossan. Jag har tidigare läst Vi är en av henne.