När vintern börjar släppa sitt grepp om gruvstaden Kiruna vaknar allt till liv. Bilmekanikern Allis har ett nytt jobb på bilprovningen och ett förnyat hopp om framtiden. Men samtidigt hemsöks hon om nätterna av plågsamma minnen från det förflutna.
När påsken kommer ger sig Allis ut i fjällvärlden med sin farfars gamla pimpelark för att rensa huvudet och komma bort från stadens snöslask. Dagarna tillbringar hon på isen, hon fiskar och åker på skidturer. På kvällarna är det månljus och sprakande norrsken.
Så hörs en kväll ett dån mellan de snöklädda fjällbranterna. Det betyder att ett oväder är på väg, det har farfar lärt henne. Men det är inte bara snöstormen som är på väg mot Allis under årets sista norrskensnatt – och det är inte bara i mardrömmarna som det förflutna håller på att hinna ikapp henne…

Allis fortsätter att ha någon slags förhållande med Jonas. Han är väldigt underlig och egentligen riktigt otäck enligt mig. Hur han tycker att det är okej att ta upp kontakten med exet och hålla på som han gör. Jag har fortfarande väldigt svårt för honom när han inte åkte med katten Musse till veterinären i första boken. Förstår ju att det måste vara så för annar skulle inget funka i historien sen.

Boken är precis som föregångaren skriven med ett ganska sparsmakat språk. Det är korta meningar och korta kapitel. Författaren har förmågan att beskriva känslor och miljöer med få ord. Men jag tycker att karaktärerna är för svart/vita och nästan alla människor är hemska personer.

Den första sidan i boken skriven från Musses perspektiv fick mig att gråta.

Boken fick tre stjärnor på Storygraph. Författaren heter Anna Kuru och jag har växlat mellan att läsa den och lyssna på boken med Lo Kauppi som uppläsare.