När Mirjam blir gravid tänker hon först göra som alla andra. Hon ska gå till någon av plan­tagerna, låta embryot planteras i en livkapsel och sedan skördas under säkra former. Det var så hon själv föddes, och det är svårt att minnas att det varit på något annat sätt.
Men så händer något. Mirjam fattar ett beslut som slungar henne ut ur systemet, bort från pojkvännen och deras trygga lägenhet och in i en helt annan värld, en födandets motståndsrörelse som vill gå tillbaka till röt­terna. Till varje pris. Livbärarna är en roman om att sätta liv till världen. Det är en berättelse om en annan värld som samtidigt talar rakt in i vårt nu.

Det här är en slags framtidsutopi som mer liknar en dystopi. Kvinnor har befrias från att behöva vara gravida. Kroppen och barnet kan ju ta skada och mamman får ju faktiskt ett orättvist nära band till barnet.
Fadern ges en slags injektioner (tror jag) som gör att han också kan amma  barnet. Allt är så rättvist.
Men när en bryter mot normen, som Mirjam bestämmer sig för att göra, anses en vara labil och kanske en fara för barnet. Det skenbart jämställda samhället visar sig vara styrt av patriarkatet ändå.

En välskriven och otäck framtid. Ina Rosvall är författaren och det är hennes andra roman. Livbärarna fick fyra stjärnor i betyg på Storygraph. Författaren har också skrivit Harungen (2018).