På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Det har varit en väldigt intensiv vecka med förberedelser för skolavslutningen som var i torsdags. Dessutom är det packningspanik på skolan inför flytten.
Jag fick så många fina blommor och godis på skolavslutningen.

Lågstadiet bjöd också mellanstadiepersonalen på avslutningsbuffé för att tacka av dem. Det skulle kosta ca 100 kr. Jag gjorde ugnsbakade rödbetor med fetaost och rostade pumpakärnor.
All mat hade inte hunnit plockas fram än. Det var så mycketatt vi kunde äta av den på lunchen dagen efter också.

Fasters stora killar gick ut F-klass och 3:an också:

I helgen har vi bara varit hemma. Igår läste jag Dreams of Gods and Monsters på altanen men hann inte läsa ut den, men det blir ingen smakbit från den igen. Den ska läsas ut idag!

Idag ska vi åka till Köpis en sväng. Vi ska också åka förbi sambons morbror och lämna av lite saker och sedan ska vi till svärföräldrarna.
Jag behöver inte förbereda något speciellt inför jobbveckan (förutom lunch) eftersom det enda vi ska göra är att packa.

Denna veckas smakbit kommer från Ta ner solen av Sara Molin som jag ska börja läsa när Dreams of Gods and Monsters blir utläst. Från sidan 26-27:

Jag var tre år när farmor fick veta vad det var för fel på mig. Då hade hon under låång tid åkt fram och tillbaka på sjukhusbesök, slussats mellan olika specialister och förklarat mina symtom för en oändlig rad av mer eller mindre oförstående läkare. Att mina besvär var kollpade till solljus förstod hon redan redan innan jag fyllde ett. När vårsolen kom illskrek jag . Mina händer blev svullna och huden röd. Trots att farmor försökte förklara för läkarna att det var skillnad på om jag var ute eller inne, menade de att mina skrik och röda öron berodde på öroninflammation. Senare fick farmor höra att mina besvär var orsakade av kosten. Had ehon provat att utesluta olika födoämen? Sådär fortsatte det, ända till den dag då jag satt i sandlådan på förskolans gård, samma vår jag skulle fylla tre, och svullnade upp så mycket att jag såg ut som en ballong. Förskolepersonalen ringde ambulans, och farmor kom så snabbt att hon hann åka med in till akuten. Där kopplades hudmottagningen in så småningom fick jag diagnosen: erytrpoetisk protoporfyri, EPP. Eller som jag sjäv uttryckte det som barn, och fortfarande förklarar det för vissa: jag tål inte solen.