På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Det har varit en intensiv vecka. I tisdags packade vi ner flera materialskåp på jobbet och satte på etiketter på lådorna. Men dagen efter hade alla etiketter ramlat av… Så 40 + lådor måste få nya etiketter och för att vara säker på att rätt etikett kommer på rätt låda måste en kolla i lådorna. Onödigt jobb när vi redan nu har ont om tid.

I fredags hade vi julfest. Först var vi hos en kollega där vi drack bubbel och spelade julklappsspelet. Det gick vilt till och det blev många skratt. Jag fick med mig två olika sorters skumtomtar och en tomte hem.

Sedan var det dags att gå till Trädgårn där vi skulle äta. Jag åt Skagenröra till förrätt, Chevréburgare till huvudrätt och Brownie till efterrätt. Jättegott! Men lokalen var mer än fullsatt och det är så lågt i tak så det blev ett hemskt sorl. Jag hade svårt att höra vad personen mitt emot mig sa. Jag åkte hem vid 22-tiden men flera av kollegorna stannade kvar till efter 0.00 då de hade röjt upp så det blev ett dansgolv.

Igår gjorde jag saffransplättar till brunch igen. Det var lika gott som förra veckan.

Sedan städade vi och skottade bort all snö från uppfarten. Sambon har haft ont i ryggen så jag skottade ner det på vägen och han fick kara bort den. Middagen blev köttbullar och potatisklyftor med brunsås.
Jag har också lyckats bli förkyld. Så resten av kvällen tog jag det lugnt och lyssnade klart på Bookshops & Bonedust av Travis Baldree, som är en prequel till Legends & Lattes.

Idag ska jag ta fram julgrejerna och öppna mitt första adventpaket. Jag har beställt The English Bookshops Advent Calendar där en får ett paket varje advent.

Denna veckas smakbit kommer från Min mors självbiografi av Jamaica Kindcaid, från sidan 19:

Min mor dog i samma ögonblick som jag föddes, så under hela mitt liv har jag gått omkring oskyddad: framför mig evigheten, bakom mig en snål kall vind. I början av min levnad kunde jag inte veta om att mitt liv skulle gestalta sig så. Det var en insikt jag fick först i medelåldern, då jag inte längre var ung och jag hade förstått att jag nu förlorat vad jag tidigare hade haft i överflöd, men i gengäld hade jag annat som jag tidigare hade fått klara mig utan. Då kom jag underfund med hur mycket jag förlorst och vunnit började jag blicka både framåt och bakåt: i bakgrunden fanns en kvinna vars ansikte jag aldrig sett, men framför mig såg jag ingenting, inte en människa mellan mig själv och det svarta rum som var världen.