Varje dag var den andra lik. Vakna innan gryningen, packa ner skridskorna och ge sig iväg till ishallen i mörkret.

Helgerna tillbringades i glitter och tights på olika tävlingar. Tävla. Le. Gör det ighem.

Hon var bra. Hon vann,. Och hon hatade det.

Under tio års tid var konståkning Tillie Waldens liv. Hon vaknade innan gryningen för att hinna med sin morgonträning innan skolan och direkt efter skolan var det dags för gruppträning. Alla helger tillbringade hon på olika ishallar i staten. Konståkning var de viktigaste delen av hennes identitet, hennes trygga hamn från skolstressen, mobbarna och hennes familj. Men när hon bytte skolor, upptäckte  målning och blev förälskad i sin första flickvän börjar hon ifrågasätta konståkningens trångsynta värld.  Var det värt allt hårt arbete när varken hon eller hennes lagkamrater någonsin skulle vara i närheten att nå den verkliga eliten.

Jag tyckte om denna serieroman som verkligen fångar Tillies ångest över vad hon vill göra. Och hur hon tillslut förstår att hon kan göra ett val. Det här är en roman memoar som berättas av Tillie själv. Nu har det gått ett antal år sedan hon slutade med konståkning. Tillier Walden har alltså blivit författare och serietecknare.

Boken fick 3,5 stjärnor på Storygraph.