Pappa Långben

Judy vet bara tre saker om sin okände välgörare: Han är lång, han är rik och han avskyr flickor. Hon beslutar sig för att kalla honom pappa Långben.
Sextonåriga Judy bor på ett tråkiigt barnhem. Men hennes liv förändras i grunden när en av barnhemmets styrelsemedlemmar upptäcker att hon skriver roliga uppsatser.
Han beslutar sig för att bekosta Judys utrbildning på ett college men på ett villkor – att hon varje månad skriver ett långt utförligt brev till honom, eller rättare sagt till hans sekreterare, själv vill han vara anonym.
Kära Snälla-Styrelsemedlem-Som-Skickar-Föräldralösa-Barn-Till-College…börjar hon sitt första brev.

Jag älskade den här boken när jag växte upp och har säkert läst den fler än 30 gånger. Boken kom ut 1912 för första gången så den utspelar sig väl runt 1900-talets början.
Boken är rolig och Judy (egentligen Jerusha) är en smart, rolig och kanske vass karaktär. Hon vågar säga vad hon tycker och är öppen att prova nya saker. Innan hon kom till college hade hon inte ens varit in i ett familjehem. Nu får hon vänner och får vara med om mycket.

Det enda jag inte gillar är hur det blir en kärlekshistoria. Det stör mig enormt att mannen höll så stora hemligheter för henne. Inledde en vänskap som leder till något mer. Men inte talar om vem han egentligen är förrän i slutet. Känns mer än lovligt obehagligt.

Boken fick fyra stjärnor om jag ignorerar slutet. Författaren hette Jean Webster och jag har läst fler böcker av henne, bl.a. Kära fiende och Patty och Priscilla.

One thought on “Pappa Långben

  1. […] Pappa Långben – Jean Webster (1952, 1988) 19-24/5  223s (egen) […]

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *