På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

I veckan har vi haft Raketloppet (som skoljoggen) på skolan och alla elever har fått gå eller springa runt en slinga på 1 km i skolområdet. Jag gick runt med några elever men några killar i min klass sprang 8-10 varv. Det blev film sista timmen för barnen var helt slut.

Igår gick jag upp strax efter sex för att följa med brorsan, Mya, Theo och Thor till Sandviken för Thor hade sammandrag med fotbollen (de spelar flera matcher men det är ingen cup).
Det var jättekallt där. Tur att jag hade fleecetröjan, vindtät jacka och keps men det skulle ha varit ännu bättre med mössa och vantar.

Idag ska jag och Mya på bio och se Beetlejuice Beetlejuice. Det är den stora biodagen så man får gå två för en.

Denna veckas smakebit kommer från Författarmorden av Erika Rockborn, från sidan 6 (läser på iPad):

Solen hade börjat gå upp. Himlen var vackert rosafärgad runt de tre tornen som reste sig mäktigt. Det skulle nog bli en solig dag. Till och m ed den populära simbassängen som hängde utanpå den gigantiska byggnaden lyste rosa.
Sten stelnade till. Nej, inte rosa förresten. Vattnet hade snarare en rödaktig, märkligt flammig ton. Var det en av de nya konstinstallationerna månntro? Det här året skulle den sedvanliga konstutställningen inte begränsas till entrén, hade man kunnat läsa i Göteborgsposten. Nej, konsten av den excentriske japanska konstnären skulle spridas över hela byggnaden och dyka upp där man minst anade det. Shiro Hayashi tyckte om att chockera sin publik och var inte främmande för att använda spektakulära medel. Men att färga poolen röd var väl bra konstigt ändå? Vem ville bada då? Sten kisade med ögonen. Då såg han den. En docka flöt i poolen. En vit människoliknande figur flöt stilla mitt i allt det röda. det såg ut som siluetten av en kvinna.  Hon såg ut att vara naken. Jo, det var då spektakulärt så det förslog! Sten skakade på huvudet och vände ner blicken. Hon tog ett par steg och grog i kopplet. Pluto tycktes ha fastnat med nosen. Men vänta nu, det var något som iinte stämde. Sten gick lite närmare byggnaden och tittade upp igen. Det var då han insåg det. Det var ingen docka. Det var kroppen av en kvinna. Men något var fel. Väldigt fel.
Det tog ett par sekunder inna  Sten insåg vad. 
På platsen där huvudet skulle ha suttit var det tomt.