På en bakgata i Tokyo ligger det mytomspunna kaféet Funiculi Funicula. Det sägs att det där går att återvända till det förflutna genom att dricka en kopp av deras omsorgsfullt tillagade kaffe. Men en viktig regel måste följas: tidsresan behöver avslutas innan kaffet har kallnat.

I Innan kaffet kallnat får vi möta fyra personer som av olika skäl utnyttjar möjligheten att resa i tiden. Det ger dem insikten att nuet är viktigare än det förflutna. Precis som med kaffet bör varje klunk av livet avnjutas.

Det är faktiskt fler regler som måste uppfyllas för att en resa ska kunna genomföras. Personen som reser måste förstå att de inte kan ändra något. Utgången kommer vara densamma (påstås det) men är det verkligen så? Personen som reser kan bara träffa människor som varit på kaféet. Personen som reser får inte resa sig upp från sin plats eller sin och sin. De får inte resa sig upp från ”resandestolen” (det finns bara en) under resan.

Jag gillar böcker med tidsresor och det här är så snyggt gjort. Boken är kort men innehåller så mycket. En mycket känslosam bok. Författaren heter Toshikazu Kawaguchi och boken fick 4,5 stjärnor på Storygraph.
Jag läste den genom Akademibokhandelns Låna & Läs.