Föreställ dig ett Amerika som är mycket likt vårt eget. Det är läxor, bästa vänner och pistageglass. Det finns vissa skillnader. Detta Amerika har formats dramatiskt av magi, monster, kunskap och legender från dess folk, de inhemska och de andra. Vissa av dessa krafter är charmigt vardagliga, som förmågan att få ett klot av ljus att framträda eller färdas över hela världen genom ringar av svampar. Men andra krafter är mindre charmiga och borde aldrig se dagens ljus.

Elatsoe lever i detta något märkligare Amerika. Hon kan väcka spöken av döda djur, en färdighet som gått i arv genom generationer av hennes Lipan Apache-familj. Hennes älskade kusin har just blivit mördad, i en stad som inte vill ha några nyfikna ögon. Men hon kommer att göra mer än att snoka. Den bildsköna fasaden av Willowbee döljer ohyggliga hemligheter, och hon kommer att förlita sig på sitt förstånd, sina färdigheter och sina vänner för att slita av sig masken och skydda sig.

Jag tyckte så mycket om Ellies (Elatsoes) förhållande med hennes familj, hennes vän Trevor och hennes hund Kirby som numer är en spökhund.
Berättelsen tar upp rasism på så många nivåer. Bland annat att inte kunna lita på att myndigheter som polisen utreder ett misstänkt mord. Att de bara avskriver det som en olycka trots många oklarheter.
Ellie letar efter sanningen i den mystiska staden Willowbee tillsammans med sin vän Jay och ain hund KIrby. Det blir riktigt otäckt och hemskt på slutet. En riktig skräckis. Jag grät också en skvätt på slutet.

Boken är Darcie Little Badgers debutroman och jag läser gärna fler av henne. Denna fick fem stjärnor på Storygraph.