Även hon som kommer till världen i blodskulder och olyckor måste till sist lära sig att leva.

Winona är en ung Lakotaindian, adopterad av de tidigare soldaterna Thomas McNulty och John Cole. Hon växer upp på deras gård i 1870-talets Tennessee, får utbildning och älskas som vore hon deras egen dotter. Men hon växer också upp i en orolig tid, full av våldsamheter och uppgörelser, och blir hela tiden påmind om hur illa hennes egen stam har behandlats under de tidigare indiankrigen. Thomas och John är fattiga och knappast den gängse familjen, och snart utmanas hela deras tillvaro av yttre hot där Winonas roll blir alltmer utsatt och omöjlig för henne att överblicka.

Tusen månar är en makalös skildring av en kvinna och hennes övertygelse om att hon själv måste skapa sig en framtid – och om hur svårt det är när lojaliteten delas mellan det egna ursprunget och de människor som är villiga att offra sina liv för hennes skull.

Tusen månar är den fristående fortsättningen på Dagar utan slut. Jag håller inte riktigt med om att den är fristående…
Boken är väldigt jobbig att läsa på grund av hur Winona behandlas  av folk. Det är rasism, våldtäkt, misshandeln m.m.
Sebastian Barry kan verkligen konsten att skriva vackert om det jobbiga. Men jag tycker inte att den här var lika bra som föregångaren. Tusen månar fick 3,5 stjärnor på Storygraph.