Sally Diamond kan inte begripa varför det hon gjorde var så konstigt. Hon gjorde bara det som hennes far bett henne att göra – att slänga ut honom med soporna när han dog.

Nu står hon plötsligt i centrum för allas intresse, och det handlar inte bara om blodtörstiga journalister och bekymrade poliser, utan också om en hotfull skugga från en barndom hon inte minns. Samtidigt som Sally tvingas ta uti med sitt mörka förflutna tar hon för första gången klivet ut i den verkliga världen, träffar nya vänner och lär sig att folk inte alltid menar vad de säger.

Men vem är mannen som iakttar Sally, och varför kallar han henne Mary?

Det här var imte alls bvad jag trodde boken skulle handla om. Jag trodde det skulle vara någon slags thriller twist på Eleanor Oliphant is Completely Fine men det här är så mörkt, otäckt och väldigt obehagligt.
Sally vet bara att hon är adopterad men inte något mer. När hon blir känd på gruna dav att hon försöktgöra sig av med sin döda (dog av naturliga orsaker ej mord) pappas kropp får journalisterna reda på vem hon är. Vänner till familjen lyckas skydda henne ett tag men sedan börjar hon läsa breven som hennes pappa skrivit till henne.

Jag fattar inte vad fasen han tänkte med som inte berättade mer för henne. Visst hon är lite eljest men ändå. Båda pappan och mamman hade ju henne som patient innan de adopterade henne.
När Sally får ett paket som innehåller en gammal sliten teddybjörn så känner hon genast igen den och vet att det är hennes. Men hon blev ju inte adpoterad förrän hon var sex år och har inga minnen innan dess. Varför då?

Allt blir bara värre och värre ju mer en läser. Triggervarningar för pedofili, våldtäkt, misshandel, kidnappning, barn som far illa och så mycket mer.

Jag vill inte avslöja mer. Boken är skriven av Liz Nugent och fick fyra stjärnor på Storygraph. Jag växlade mellan att läsa den och lyssna på den genom Storytel med Christoffer Svensson och Jessica Pellegrini som uppläsare.