På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.

Nu har jag äntligen haft alla utvecklingssamtal. Det sista var i onsdags. Det var också den sista VFU-veckan för min lärarstudent. Hon kommer inte ut på sin nästa VFU förrän hösten 2027. Det är verkligen utvecklande och roligt att ha en lärarstudent. Hon kommer verkligen vara saknad.
I fredags var jag på AW på Noppas med arbetslaget. Jag åt en pizza med chevre, valnötter, rödbetor, fikon och honung. Sen smakade jag på A:s råbiff. Vi hade en trevlig kväll men jag åkte hem tidigt med M som också bor i mitt område. Jag var så trött!
Igår var jag bara hemma och läste ut Defender av Ana Huang och Well Played av Jen DeLuca. Vi kollade också på de två senaste avsnitten av Carina Bergfeldt.

Idag ska vi städa, skotta och kanske ta en promenad. Nästa vecka är jag ledig eftersom det är sportlov/läslov. Jag kommer att åka upp till mamma och pappa en sväng under nästa vecka men vet inte vilka dagar.

Denna veckas smakebit kommer från Well Matched av Jen DeLuca, från sidan :

The card wasn’t addressed to me.
I leaned an elbow on the bar and took a sip of my hard cider. It was happy hour at Jackson’s, but I wasn’t happy. I wasn’t happy at all. And this drink wasn’t changing anything. The card still lay there on the bar. It was still addressed to my daughter, Caitlin, and it was still from her father. The man who’d wanted nothing to do with her since the day she was born, or in any of the eighteen years after that. It was hard to believe that even after all this time, his handwriting could strike my heart the way it did. Back in the day, the handwriting had covered pages and pages of love letters. Little notes we’d  leave each other on Posr-its on the bathroom mirror or near the coffee maker.
The our birth control had failed, barely a year into our marrige. The marrige itself had failed not long after that. The last time I’d seen Robert’s handwriting had been when he’d signed the divorce agreement, terminationg his parental rights. Rights that he’d freely, almost eagerly, given up.
Why the hell was he writing to Caitlin now?