På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Helgen började med att vi hade en fest på jobbet. Ett annat arbetslag hade fixat en 90-talsfest och alla vara utklädda och de pimpat lokalen. Vi hade superkul med god mat, olika frågesporter och sen kom en DJ och spelade musik. Så kul!

Igår var jag oförskämt pigg och städade, körde ett gäng maskiner med tvätt och var iväg och handlade. Mya och Thor vi fotade Myas klänning som hon sytt. Thor var mer intresserad av att leka med pinnar och vatten.
Resten av dagen och kvällen kollade jag på olika booktubers och läste Järtecken.

Idag ska vi bara ta det lugnt. Det blir nog lite Netflixande, bloggfix och läsning. Veckans smakbit kommer från Järtecken av Christofffer Carlsson, som är en av mina favoritförfattare,  från sidan 11:

Man säger att döden tar en. Det är ett gammalt uttryck, från tiden då döden var en faktiskt gestalt man kunde möt i Marbäcksskogen eller utmed vägen. En iskall hand griper tag om strupen, en skugga växer runt ens kropp tills man inte längre kan andas. Så föreställer man sig det som barn.
Det finns annat man säger också.
det heter inte ”olustigt” eller ”elakt” utan kymigt.
Jag mår kymigt.
Jag har gjort något kymigt.
Så säger man.
Och det heter inte”jag visste inte vad jag skulle göra”, utan vart skulle jag bli av. som om den första lösningen var att fly. 
I natt reser lågorna sig mot himlen. Väderprognoserna  har förutspått skyfall men inget regn faller. Allt täcks av sot aska, des tora träden blir svedda. Lukten av rök når ända upp i Simlångsdalen och hela vägen in till Skedala, kilometer bort.
Det är en händelse man kommer att minnas, en referenspunkt. Det bildas ett före och ett efter:
Var var du när…