Ett nytt år randas, och i staden mellan broarna har Reuterholms förmybdarregim bannlyst all färg. Var och en vars förmögenhet inte är stor nog att höja dem över lagen tvingas klä sig i grått. Folket ska komma att kalla året  Järnåldern.
På Danvikens hospital, i utkanten av Stockholm, sitter en ung ädling och våndas över det vidriga brott han anklagas för. På en arrendegård inåt landet sörjer en mor sin dotter, dräpt på sin bröllopsnatt. När ingen annan vill utreda dödsfallet frågar hon den enda som återstår, en enarmad palt som inte längre har något att leva för.

Detta är den andra delen i författaren Niklas Natt och dags Bellman noir-trilogi. Vi får möta Mickel Cardell och Anna Stina Knapp men även Emil Winge som är Cecil Winges yngre bror.

De lever i en hemsk miljö under hemska förhållanden. Men när Cardell och Winge försöker reda ut mordet på den nygifta kvinnan stöter de på någon riktigt ondskefull.

Boken är uppdelad i olika delar och det är olika personer som berättar historien. Erik, den unga ädlingen, berättar först om sitt liv och hur han blev kär i Linnea Charlotta. Hur hans pappa motsatte sig det och skickade iväg honom på en resa till Saint Barthélemy som var en svensk kolloni. Där får han se och uppleva den hemska människohandeln med slavar som Sverige faktiskt var inblandad i . Konstigt att det sällan nämns..

Jag tyckte om att läsa om Anna Stina och hennes kamp för sig och sina barn. Allt känns så hopplöst. Detta är verkligen en Bellman Noir. Inget går bra någonsin. Allt är mer eller mindre skit hela tiden. Men boken är välskriven och påläst, tyvärr så tyckte jag inte om den lika mycket som den första boken.

Jag gav boken tre starka stjärnor på Goodreads och kommer att läsa sista boken i serien, 1795,  som kommer nästa år.