Misery Lark, the only daughter of the most powerful Vampyre councilman of the Southwest, is an outcast – again. Her days of living in anonymity among the Humans are over: she has been called upon to uphold an historic peacekeeping alliance between the Vampyres and their mortal enemies, the Weres, and sees little choice but to surrender herself in the exchange – again . . .
Weres are ruthless and unpredictable, and their Alpha, Lowe Moreland, is no exception. He rules his pack with absolute authority, but not without justice. And, unlike the Vampyre Council, not without feeling. It’s clear from the way he tracks Misery’s every movement that he doesn’t trust her. If only he knew how right he was . . .
I den här världen är det människor som styr men de känner till och tolererar vampyrer och varulvar. Så länge de håller sig på mattan. Vampyrer är ovanliga eftersom de har svårt att skaffa barn. När Misery och hennes bror föddes dog deras mamma och pappan skyller på Misery. När människorna vill ha ett vampyrbarn som säkerhet för att garantera att vampyrerna beter sig bestämmer pappan att Misery ska vara det. Så hon växer upp hos människor och hennes enda vän är Serena (en föräldralös flicka).
När Misery fyller 18 år behöver hon inte vara ”säkerhet” men istället för att åervända hem fortsätter hon bo bland människor och försöker smälta in.
Men så har Misery och Serena ett stort gräl och Serena försvinner. När Miserys pappa kallar hem henneoch vill att hon ska gifta sig med varulvsalfan Lowe Moreland går hon memd på det men bara för att hon är övertygad om att han har något med Serenas försvinnande att göra.
En väldigt lättläst och beroendeframkallande bok. Jag läser vidare fast den inte är speciellt bra. Jag gillade inte Misery speciellt mycket. Hon kändes väldigt barnslig. Hon är 25-år och har varit med om ganska hemska saker.
När jag startade min blogg läste jag väldigt många vampyrböcker. Nu var det ett tag sedan och det var kul att återvända.
Vampyrerna har problem med att få barn och alltså blir de färre och färre. I den här världen åldras vampyrer. De dricker forfarande blod men från blodpåsar och själva ätandet är något de gör i ensamhet.
Så klart blir det så att Misery och Lowe dras till varandra (vilka otroligt töntiga namn). Det blir en väldans massa sexscener. Utförliga sådana. Jag säger bara hängning…. Tänk hundar och parning…
Hela boken känns väldigt YA och wattpad. Den var underhållande och lättläst men inte mycket mer än det. Jag har tidigare försökt läsa författaren Ali Hazelwoods The Love Hypothesis och Love Theoretically men DNF:ade dem. Jag gillade inte sättet hon skrev på. I Bride fungerade det lite bättre men vi får se om jag provar nästa del i serien för jag antar att det blir en om Serena?
