Sedan tre år tillbringar Lelle de ljusa sommarnätterna med att köra bil. Han kör utmed väg 95 som skär genom landet från Skellefteå i nordvästlig riktning förbi Arvidsjaur, Arjeplog och mynnar vid norska gränsen, den väg som kallas Silvervägen. För tre år sedan försvann hans sjuttonåriga dotter spårlöst och hennes försvinnande gnager sönder Lelle inifrån.

Till den lilla orten Glimmersträsk anländer Meja och hennes mamma. Meja är lika gammal som Lelles dotter var när hon försvann. Medan höstens mörker närmar sig knyts Lelles och Mejas öden ihop och när ytterligare en ung flicka försvinner blir deras liv för evigt sammantvinnade.

Jag tyckte verkligen om Silvervägen. Det gör ont att läsa om den sextonåriga Meja  och hur utsatt hon varit hela livet med en alkoholiserad och psyskiskt sjuk mamma som tappar greppet med jämna mellanrum när hon slutar med sina mediciner. Meja är van vid att ta hand om sig själv och sin mamma men när hon träffar Carl-Johan som bor isolerad ute i skogen med sin mamma. pappa och två äldre bröder. De är helt självförsörjande, är väldigt skeptiska mot staten och moderniteter som facebook och mobiltelefoner. De är survivalister.

Lelle jobbar som lärare och han möter Meja när hon börjar på hans skola. När han hör att hon flyttat hem till Carl-Johan och hans familj håller han extra koll på henne. Lelle ger aldrig upp sitt sökande efter dottern och när ännu en flicka förvinner vill han få polisen att förstå att det finns en koppling mellan de två förvinnanden.

Jag började lyssna på boken genom Storytel och gick sedan över till att läsa den på min iPad. Boken är verkligen spännande eller olycksbådande. Jag läste med andan i halsen. Svenska Deckarakademin utsåg Silvervägen till årets bästa svenska kriminalroman 2018.

Författaren heter Stina Jackson och detta är hennes debutroman. Jag gav boken fyra stjärnor på Goodreads. Den skulle ha fått 4,5 om alternativet fanns.