Jag tycker verkligen om att läsa/höra på berättelser av Selma Lagerlöf. Bortbytingen är en av favoriterna.
En kvinna och en man rider i skogen med sin lilla pojke. Då skrämmer ett troll hästarna så att de skenar och barnet faller av. Trollpackan blir så förtrollad av människobarnet att hon tar det och lämnar sitt eget i dess plats.
När mannen och kvinnan kommer tillbaka ligger där bara en trollunge. De söker desperat efter sitt eget barn, men det går inte att finna. Mannen tycker att de ska lämna trollungen åt sitt öde. Men hustrun vägrar, det är ju trots allt ett barn.
Paret får en massa ”bra” råd på hur de ska få tillbaka sitt barn. Om man slår ungen så att den blöder så får man tillbaka sitt barn men kvinnan vägrar. Inte kan man göra illa ett barn.
Mot novellens slut står kvinnan ensam efter att en eldsvåda berövat dem hus och hem. Mannen kastade in trollungen i elden, men kvinnan rusade efter och räddade det. Så han lämnade henne. När han går därifrån möter han en pojke som är i samma ålder som hans egen son skulle ha varit. Det visar sig att det är hans son som överlevt hos trollen tack vare att hans mamma skötte om trollungen så bra.
Jag blir fortfarande lika förbannad på pappan som bara tänker på sig själv och anklagar sin hustru för allt. Och hur han behandlar trollpojken. Kommer ihåg att jag var jättearg på honom när jag hörde sagan som liten.
Vi lyssnade på sagan på Storytel på väg hem från Lur.