Smakebit på søndag: The Tidal Zone

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger och Mari på Flukten Fra Virkeligheten turas om att hålla i varannan vecka. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

Förra veckan var jag i sommarstugan med brorsan och hans familj från torsdag till söndag. Den här veckan har jag mest varit hemma. I måndags var den sista dagen i Läsalotsommar 2020 och då passade jag på att läsa ut både Queenie och Mytomanen. Sedan lyssnade jag på hela The Poet X som fick fem stjärnor av mig.

Sedan har jag tagit det lugnare med läsningen under resten av veckan, till jag började läsa Beatrice av LIna Bengtsdotter. Den var så jäkla bra!
Annars har jag inte gjort så mycket i helgen förutom att fixa med inlägg till bloggen (ligger efter med recensioner av böckerna jag läst i juli) , leka med Theo och Thor,  se på Netflix och ta promenader.

Veckans smakbit kommer från The Tidal Zone av Sarah Moss. Från sidan 9:

There is no irony, either. The fact that you are turning your face to the spring sunshine dappling through a bluebell wood or heading out for a cup of coffee you have awarded yourself in the middle of the afternoon for no reason other than  your own pleasure does not mean that the angel of death will swoop. There is no angel. there is no script. Enjoy the bluebells when you can because they are not symbols, just flowers. They have no power.