Dirt Town

En tryckande fredagseftermiddag i småstaden Durton – som av stadens barn fått smeknamnet Dirt Town – lämnar de bästa vännerna Ronnie och Esther skolan tillsammans. Tolvåriga Esther kommer aldrig hem. Ronnie bestämmer sig för att till varje pris hitta henne. Hon har en plan, och Lewis ska hjälpa henne. Esther kan bara inte vara död, det vägrar hon tro.
Kriminalinspektör Sarah Michaels vet däremot vad folk är kapabla till. Hon vet att människor i svaga ögonblick kan drivas till att göra saker de inte trodde var möjliga. Även Lewis tror att Esther kan vara död. Men han kan inte berätta vad han såg den där eftermiddagen vid floden utan att avslöja sin egen hemlighet.

Boken har vunnit CWA John Creaesy Award och det är författaren Hayley Scrivenors debutroman. Jag tyckte att den var lite för långsam  men ändå ganska spännande. Historien berättas från flera olika personers synvinklar.
Jag tyckte om miljöbeskrivningarna.

Boken fick 3,5 stjärnor på Storygraph och jag läser gärna mer från författaren.

En smakebit på søndag: The Strawberry Thief

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers!

Den här veckan har jag inte läst lika mycket som förra veckan men förra veckans smakbit Charlies hämnd och Vargavinter av Elisabeth Östnäs och Lina Neidestam och Dirt Town av Hayley Scrivenor.

Vi har fortsatt att kolla på Burn Notice och är nu på säsong två.

Idag har vi inga planer förutom att städa och kanske träna. Jag vill nog se de två sista avsnitten av fjärde säsongen av Yellowstone.

Denna veckas smakebit kommer från The Strawberry Thief (Chocolat #4) av Joanne Harris, från sidan 3:

Friday, March 10

There’s always a moment before a storm when the wind seems to change its mind. It plays at domesticity; it flirts with the blossom on the trees; it teases the rain from the dull grey clouds. This moment of playfulness is when the wind is at its cruellest and most dangerous. Not later, when the trees fall and the blossom is just blotting-paper choking the drains and rivulets. Not when houses fall like cards, and walls that you thought wete firm and secure are torn away like paper.
No, the cruellest moment is always the one in which you think you might be safe; that maybe the wind has moved on at last; that maybe you can start building again, something that can’t be blown away. That’s the moment at which the wind is at its most insidious. That’s the moment were grief begins. The moment of expected joy. The demon of hope in Pandora’s box. The moment the cacao bean releases its scent into the air: a scent of burning, and spices, and salt; and blood; vanilla; and heartache.