Etikettarkiv: En oskyldig lögn

by

Tisdagstrion: Hetta (eller andra ”varma” ord) i titeln

Den här veckan är temat för tisdagstrion ”Hetta (eller andra ”varma” ord) i titeln.

Jag har har läst de två första böckerna och äger den tredje.

Hetta

  1. Hetta – Jane Harper Australien härjas av en svår torka och invånarna i den lilla avfolkningsorten Kiewarra tvingas dagligen fatta desperata beslut på grund av vattenbristen. Under mystiska omständigheter tar Luke Hadler livet av sin familj och sedan sig själv. Poliskommissarie Aaron Falk kommer tillbaka till sin barndoms hemtrakter för att närvara vid begravningen. Luke var hans bäste vän, men de delade även en mörk hemlighet. Under århundradets värsta torka börjar Falk ifrågasätta vad som verkligen hände med Luke.
  2. En oskyldig lögn – Sabine Durrant Paul är en misslyckad 42-årig författare somnär han möter en gammal kompis frn universitetstiden ljuger för att imponera på vännen. En liten banal lögn som gör att han får komma på en middagsbjudning och träffar den vackra änkan Alice som bjuder med honom till Grekland. Men i den grekiska hettan blir han insnärjd i sina lögner och kanske är han inte den enda som ljuger?
  3. The Fireman – Joe Hill Det sker en världsomfattande pandemi där folk spontan antänds. En gravid kvinna är fast besluten att överleva och den enda som kan hjälpa henne är den gåtfulle mannen som kallas The Fireman.

 

Tolka temat på valfritt sätt, tipsa om tre böcker och lämna en länk hos Ugglan & Boken så att vi kan klicka oss runt och ta del av varandras tips.

by

En oskyldig lögn

Det börjar med n lögn. En banal liten lögn för att imponera på Andrew, en gammal kompis från universitetstiden som Paul möter i en bokhandel. En lögn för att bli lite mer framgångsrik i vännens ögon. Sanniingen är att han är en 42-årig misslyckad författare som hade sin enda succé för över tjugo år sedan.
Han är lägnhets- och kattvakt åt en vän men måste snart flytta hem till sin mamma. Istället ljuger han för sin vän och tackar ja tillvännens middagsbjudning där han träffar den vackra änkan Alice. Hon har allt han vill ha och nu tänker han bli en del av hennes liv. Han lyckas nästla sig in i hennes liv och blir medbjuden att följa med henne och hennes vänner till Grekland.

Men i Greklands hetta trasslar Paul in sig i sin egna lögner och snart är han riktigt illa ute. Men är det bara han som ljuger?

Paul är inte en trevlig person. Han tänker bara på sig själv i alla lägen. Han utnyttjar allt och alla. Men personerna som han umgås med är inte heller så trevliga. Problemet med Paul är också att en inte vet om han talar sanningen. Kanske ljuger han eller kanske kommer han inte ihåg.

Jag hade inte hört talas om författaren när jag fick hem boken som recensionsexemplar av LB förlag. Det var en riktig överraskning! Boken var riktigt underhållande och slutet var oväntat. Jag gav boken tre stjärnor (egentligen 3.5) på Goodreads.

Tack till LB förlag för rec.exet.

by

Smakebit på søndag: En oskyldig lögn

På söndagrna är det dags för En smakebit på söndag som Betraktninger håller i. Vi ska dela med oss av ett stycke ur den boken vi läser just nu. (Inga spoilers!)

Helgen har varit riktigt lugn med en halvkrasslig sambo. Vi har bara varit hemma ich tagit det lugnt. Igår kom Y & M och fikade tillhörande prat. Sambon, Y och M jobbar alla en vecka till innan det är dags för semester. Jag håller på at packa för jag saka åka med två jobbarkompisar E & P till en tredje jobbarkompis L:s sommarställe på Österlen imor+gon. En lång tågresa blir det (ca 9 timmar och tre byten) innan vi blir hämtade och åker bil den sista biten. Jag kanske får lite läst då.
Nu ska jag snart gå till bror och Mya med rabarberpaj. De som målar sitt hus och kan behöva lite uppmuntring och  då kan jag passa på att leka med Theo & Thor.

Denna veckas smakbit kommer från En oskyldig lögn av  Sabine Durrant som jag fått som recensionsexemplar av LB förlag.

Från sidan 7:

Hudson & Co: antikvariatet på Charing Cross Road. Jag har tänkt att det nog började där, att inget av det skulle ha hänt om jag inte hade fått syn på det där fåniga lilla bútiksbiträdets röda hår. Men det kanske inte stämmer? Hade krafterna vrit i rörelse redan under veckorna och månaderna dessförinnan?  Leder giftspåret tillbaka till långt innan den där satans tjejens förvinnande, till universitetstiden? Eller till och med ännu längre tillbaka, till skolan, till barndomen, till det där ögonblicket 1973 då jag, illröd i ansiktet, kämpade mig ut i den här oförsonliga världen?
Det jag försöker säga är väl att jag undrar hur mycket vi spelar under täcket med vår egen undergång? Hur mycket av den här mardrömmen är mitt eget fel? Man kan hata ala och skrika och gorma. an kan sparka bakut. Man kan göra idiotiska, förhastade saker, men ibland kanske man bara måste kapitulera och ta på sig skulden.