En smakebit på søndag: Flicka saknad

En smakebit på søndag

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag som  Astrid Therese Betraktninger  håller i. Alla delar med sig ett stycke ur den bok en just nu läser. Inga spoilers!

I fredags var jag på AW med några från jobbet. Vi åt på Trädgårn och där var det en trubadur också så det blev lite underhållning till maten. Kanske inte min typ av musik men ändå.
Sen gick vi hem till en kollega och kollade på musikvideos på youtube. Kvällen slutade tidigt för alla var så trötta.

Igår var jag in på stan och kollade in Indiskas utförsäljning. Så synd att kedjan gått i konkurs. Tycker om deras kläder. Jag var också en sväng på biblioteket och Akademibokhandeln men lånade inget nytt och köpte heller inget.
Resten av kvällen läste jag ut Clanlands och läste vidare i Flicka saknad.

Idag ska vi åka till mina föräldrar för pappa har fyllt år. Nästa vecka har mina elever höstlov så jag jobbar tre dagar och är sedan ledig torsdag och fredag. Läslov!

Denna veckas smakbit kommer från Flicka saknad av Natalie Gerami (som kommer till Gävlit i november). Från sidan 82:

Anders var beredd på att hon skulle ringa. Hade trott att hon skulle göra det. Tyckte hon var ganska lätt att läsa. De flesta i hennes situation var väl det. Hon ville träffa någon. Det var dags att bilda familj. Hn hade inte sagt det rätt ut, men hon hade pratat om sina vänner. De verkade alla ha träffat någon och de flesta hade redan barn , eller var gravida. Så när de sa hejdå visste han att hon skulle ringa och därför visste han på ett ungefär vad han skulle svara. Han ville på sätt och vis träffa någon han med. Han ville vilja det. Han hade inte räknat med att trycket från samhället, förväntan om tvåsamhet, förvånande nog börjat påverka honom. Som om samhället, till synes oberörd kallpratade med honom, men egentligen försökte vinna argumentationen om parrelationer, och att han börjat vackla. Ville han höra till? Egentligen? Ibland ville han faktiskt träffa någon. Men det berodde sällan på att han egentligen kände sig ensam, utan mer på att han ville passa in. Inte för att han var rädd för att sticka ut som person. Anledningen var att han föredrog att smälta in för att undvika onödig uppmärksamhet. Han tyckte inte om uppmärksamhet.