En smakebit på söndag: De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel

På söndagarna är det dags för En smakebit på söndag.  Alla delar med sig ett stycke ur boken de just nu läser. Inga spoilers! Mia på Mias bokhörna har blivit den nya samlingspunkten för våra smakebitar.

Jobbveckan gick jättefort och var som vanligt väldigt intensiv. Vi hade APT i tisdag så det blev ju en sen dag på jobbet.
Jag har läst Första fallet på Guldhöjden av Martin Jern och Loka Kanarp. Vilken underbar bok! Den vill jag läsa för min klass.
Jag har också börjat lyssna på Friends, Lovers and the Big Terrible Thing av Matthew Perry på Spotify.

Igår var jag till Kastvallen och kollade när Thor spelade mot SAIK.  Sedan följde jag med dem till McDonalds och sen hem.


På kvällen var jag och sambon på Verovin och åt och drack gott. Vi firade att vi varit ett par i 28 år (!) och förlovade i 18 år. Det var Å-draget i Gävle med marschaller efter Gavleån och uppträdanden på olika platser. Vi gick upp till Terassen och drack öl och stötte på några bekanta som vi inte träffat på länge så vi satt och pratade med dem innan  vi tog bussen hem.

Löjrom från Kalix med syrad grädde, smörstekt bröd, brynt smör och scharlottenlök. Sambon åt dumplings, tryffelstuvad jordärtskocka, smörstekta kantareller, rostad kålbuljong och frasig svartkål.

Grillad Ryggbiff med Gemsallad med parmesandressing, grillad sparris, märgsmör, tomater från Karintorp, rödvinssky & pommes frites.

Honungsbakad Persika Rårörda hallon, salt mandel, hallonkrokant, mjölksorbet & lagrad balsamico och en Hot Buttered Rum.

sambon

Idag ska jag köra lite tvätt och rätta en massa matteböcker. Jag tänkte försöka lyssna vidare på Matthew Perrys bok då.
Denna veckas smakebit kommer från De fenomenala fruntimren på Grand Hôtel av Ruth Kvarnström-Jones, från sidan 17:

Januari 1902
Wilhelmina Skogh låg i sängen med sin sovande makes arm omkring sig. Utanför sovrumsfönstret på Styrmansgatan 1 ven januaristormen i den tidiga morgontimmens mörker. Det skulle dröja ytterligare tre timmar innan en matt vintersol vågade sig upp över horisonten, och vid det laget skulle hon vara på väg tillbaka till Storvik. Men just nu hade hon ännu både tid och en sällsynt stund av stillhet att tänka. 
Wilhelmina drog upp filten mot hakan. Hur mycket hon älskade känslan av silke mot huden och njöt av satin som frasade mot strumporna förblev den trygga, mjuka känslan av ylle nog ändå hennes första kärlek. En bit av barndomshem. En bit av Fårö. Hon hade kommit lång under de gångna fyrtio åren. Från att ha varit folkskollärarens dotter på en fluglort till ö i Östersjön hade hon tagit sig till Stockholm, Gävle, Storvik, Rättvik, Bollnäs – för sitt inre såg hon landskapen passera revy – och nu åter till Stockholm. Och Grand Hôtel?