Ljust & Fräschtboken

Varför är svenskar så besatta av sitt boende? Vilka stora livsfrågor är det vi hoppas lösa med kakel, fondtapeter och drömkök? Det här är en bok om den stora svenska hem- och inredningsbesattheten som förmodligen nådde sitt klimax hösten 2010, då Dagens Nyheters legendariska teppanyakihälls-artikel diskuterades överallt i landet.

Fredrik Lindström och Henrik Schyffert har samlat sina reflektioner, personliga erfarenheter, analyseroch inredningsminnen i en bok som spänner från gillestugor och mormors finrum till köksöar och obduktionssals-minimalistiska vardgsrum. Här finns också de hundra vanligaste nyanserna av vitt, topplistor, analyser av den nya bostadsporren och inte minst förklaringar till varför folk i inredningsreportage gör märkliga saker. Varför skrattar de så mycket, helt utan anledning? Och varför bär de omring på stora fat med kronärtskockor?

Den här boken är så bra! Jag gillar verkligen Fredrik Lindström och Henrik Schyffert. Det är både allvar och skoj. Jag skrattar högt flera gånger, håller med dem, blir arg på folk och skakar på huvudet under läsningen.

Tänk att vi som vill vara så unika ändå ska ha samma saker överallt. Jag har aldrig förstått mig på det här med vitt överallt och gillar det verkligen inte. Det finns bilder i den här boken som ger mig rysningar. Vitt, vitt, vitt. Usch!

Minimalismen förstår jag mig inte på heller. Jag vill ha saker runt mig som visar vem jag är. (Böcker, filmer , tavlor m.m.) Sen skulle jag aldrig klara av att ha de så avskalat. Jag har inte den disciplinen. Jag vill ha mina grejer framme. Kanske inte all på en gång dock.

 

Jag är en sån som bara vill ligga med dej

 (bild från http://www.enligto.se/)

Jag är en sån som inte gillar dikter så speciellt mycket. Eller så är det nått jag bara fått för mig. Jag har iallafall inte läst så mycket dikter, förutom Karin Boye som jag älskar. Min lärare som jag hade på mellanstadiet klistrade in Boyes I rörelse i min och mina klasskompisars  loggböcker som vi fick tillbaka på avslutningsdagen. Den fick mig att bli intresserad av Karin Boye.

Men nu har jag läst Fredrik Lindströms Jag är en sån som bara vill ligga med dig. Och den gillar jag. Riktigt mycket faktiskt. Eller vad sägs om dikten Vår dagliga påminnelse:

Det är så nära att
vi bara ger upp
och nöjer oss med för lite
att vi glömmer drömmarna
om det verkliga livet,
tuggar pölsan i skolmatsalen,
blir stående
i våra tamburer
och riktar ilskan inåt,
mot oss själva. ( s 52)

Andra favoriter är Torsdag och det regnar, Ett nytt liv, Allt är ett misstag, En obetydlig dag,  Summan är konstant och titeldikten Jag är en sån som bara vill ligga med dejJag kan riktigt höra Fredrik Lindströms röst när jag läser dem. De känns som små (och oftast) korta kåserier. Det är kanske därför jag gillar dem.