Gästspel av vampyr är uppdelad i fem noveller som alla handlar om vampyren Dr Weyland på olika sätt. Det är inte alltid han som är berättaren.

I den första berättelsen arbetar han på ett universitet, men det är istället det en sydafrikansk kvinna som arbeta som arbetar på universitetet som är berättaren. Det är inte en sympatisk berättare. Hon är rasistisk och sexistisk. När en våldtäktsman börjar härja på universitetsområdetet så tycker hon att de som blir våldtagna får skylla sig själv. man blir bara våldtagen om man själv vill det!

Kvinnan börjar misstänka att Dr Weyland är vampyr. Det är egentligen helt otroligt att hon drar den slutsatsen. Man får aldrig veta varför.

I den andra berättelsen har Dr Weyland blivit tillfångatagen och håll inspärrad i en källare. Där träffar han en 14-årig pojke som tycker synd om vampyren. Det är en riktigt långtråkig berättelse.

I den tredje berättelsen går Dr Weyland hos en psykolog, ett krav för att ha ska kunna anställas på ett universitet i Mexico. Psykologen tror att han lider av vanföreställningar när han berättar att han är vampyr. Men ju mer hon lär känna honom, desto mer börjar hon tveka. Kan det vara sant?

Den fjärde berättelsen handlar om när Dr Weyland går för att se en föreställning av operan Tosca och blir så berörd att han tappar fattningen och gör något han inte gjort på väldigt länge. Det är en beskrivning av vad som händer på scenen och vad som händer i vampyren.Det var för mycketen  beskrivng av operan Tosca för min smak.

Den sista berättelsen handlar om hur han tillslut förstår att han inte kan behandla människor som boskap. Att han inte kan stänga av sina känslor.

Vi läste den i Vampyrbokcirkeln. Jag tycket inte riktigt om den svenska översättningen, men några som hade läst den på engelska tycket inte att den var särskilt bra då heller.  jag hade köpt boken för 5 kr på Kupan så det var ingen stor förlust.

Suzy McKee Charnas heter författaren